I fredags var min mormors begravning. Jag har inte nämnt det här tidigare, men den 8e januari gick hon bort. Det var väntat, hon hade det kämpigt ganska länge. Bland annat en lunginflammation mot slutet. Trots att det var väntat så är det jobbigt…Lilla kära mormor.

Det känns fortfarande overkligt. Trots att jag den 10e januari valde att träffa henne en sista gång och stryka henne på kinden och säga farväl. Det är svårt att hinna tänka på vad som faktiskt har hänt, det kommer ikapp på kvällarna.

Jag har många minnen med min mormor. Jag skrev ett inlägg om henne här för några år sedan. Där står det en del om henne. Hur mycket hon ställde upp när vi gick i skolan, hur hon bjöd på fika varje dag i nästan 9 år… Här är några av mina minnen med mormor:

♥ Mormor tog följe med mig till skolan när vi precis hade flyttat till Gislaved. Jag kände ingen i min klass. Så då gick vi tillsammans. Det var då jag fick lära mig att man ska lyfta ordentligt med benen när man går, inte släpa fötterna efter sig. Vilket jag då gjorde :) Men efter den dagen då hon lärde mig det släpar jag aldrig mina fötter/skor :)

♥ Hon bäddade min säng vissa dagar. Hehe! Hon lovade att inte berätta för mamma, men det gjorde hon i smyg sen ändå. (Helt rätt mormor!)

♥ Hon lärde mig lösa korsord. Jag har mycket kvar att lära, men mormor var väldigt duktig på korsord. Var det något jag inte kunde, så kunde hon.

♥ Hon bakade de tunnaste och godaste pepparkakorna. Hon bakade helt fantastiskt i övrigt, en favorit var hennes nybakta bullar.

♥ Hennes matlagning var också fantastisk. Stekt fisk, stuvade makaroner och köttbullar med sky, morotssoppa, fisksoppa… mm :)

♥ Mormor hade ett skratt som var så härligt så det smittades. När någon t.ex. berättade en rolig historia (oftast en snuskig historia, haha!) så förstod sällan mormor. Då fick alltid någon förklara för henne. Och när hon väl förstod så skrattade hon så gott så att alla andra skrattade med. Det gick ju inte att bli arg eller irriterad för att hon inte förstod, för skrattet var så härligt :)

♥ Hon sjöng vackert, ni vet, med en sån där gammeldags röst som darrar något. Lite som en kvinnlig Sven-Bertil Taube! :) Och så pratade hon väldigt tydligt och fint med, precis som Sven-Bertil! :)

♥ Hon gav alltid kloka råd. Som när det kom till pojkar… ”man måste prova på” Haha! Eller när jag skulle plugga inför ett nationellt prov i femte klass. Jag kom ihåg att jag var hos henne på kvällen och pluggade. Och när jag tog en paus så sa hon:
”Men skriv svaret i handen om du inte kan svaret…”
”Men mormor, det är fusk!”
”Nähe då, det är ju bara ett litet minne”
(Kan ju erkänna att jag INTE fuskade på provet, haha! Däremot var det faktiskt ett bra sätt att plugga på. Kika på handen när jag inte kunde… på så sätt lärde jag mig faktiskt snabbare)

♥ Hon broderade fina dukar. Och en av dem råkade jag en gång spilla ut filmjölk på… och jag visste hur arg hon skulle bli när hon såg det. Så istället för att berätta det för henne, så döljde jag fläcken med en kruka och sa att jag behövde gå hem. Jag hann knappt stiga innanför dörren hemma innan telefonen ringde…. ”Frida, har du spillt fil på min köksduk?” (Hahaha…. oj oj oj! Där låg jag illa till! Förlåt mormor!)

♥ Mormor var hos oss på morgonen i något år, innan skolan började kl 8:15 (lite i samband med att vi tog följe bland annat). Hon tittade jämt på nyhetsmorgon, och som ni vet så går det fortfarande på Tv4. Den signaturmelodin som går påminner mig så mycket om mormor när hon satt i soffan och tittade på tv. Kan knappt förstå att det är runt 20 år sedan… Brukar fundera på om mina barn och barnbarn kommer höra samma melodi? :)

♥ Jag kan berätta om mormor länge länge länge. Men väljer att avsluta här med den viktigaste och finaste punkten. Hon älskade barn. Hennes ögon tindrade nästan när hon såg något litet och oftast kom det härliga skrattet samtidigt :) På bilden här ovanför står mormor och beundrar min systerdotter Iza, dvs hennes barnbarns barn. Ofta höll hon barnen i handen och killade i handflatan. 

Saknar dig min kära lilla mormor! ♥