Mys i stormen

Idag var det planeringsdag på Stjärnans förskola (och i resten av Jönköpings kommun tror jag?). Vilket betyder att det tyvärr inte blivit någon förskola alls den här veckan för Stjärnan.


Men vi har haft det väldigt mysigt här hemma! Även ifall att det emellanåt har blivit en del raseriutbrott från både Stjärnan och mig. He he! Men jag märker att hon allt mer börjar vänja sig vid rollen som storasyster, att hon förstår att det gäller å ”passa på” att leka med mamma när hon inte ammar :)

Så idag blev det en stunds lek utomhus. Stjärnan ville blåsa blåsbubblor, vilket hon inte får göra inomhus, så då fick vi gå ut en stund. Och ute vart det nästan storm! Men hjälp vad busigt roligt det var! :) Min älskade lilla tjej! Tack vare henne blir dagarna så roliga!

Sen hann vi med ett läkarbesök på BVC med lillasyster också. Allt såg tipptopp ut!

Vår lilla ängel

Ja, än så länge är hon vår lilla ängel. Vår lilla stjärna. Hon kräver inte så himla mycket mer än kärlek. Kärlek i form av närhet, sömn och mat. Vad mer behövs? :) Som ni förstår så flyter livet på bra. Det märks att hösten har börjat smyga sig på. Det börjar bli mörkare och allt fler börjar faktiskt bli förkylda.

På tal om förkylning,… Stjärnan fick faktiskt feber nu i eftermiddags. Hon har varit relativt pigg hela dagen, men sen på eftermiddagen märkte jag att hon var trött. Då sa hon plötsligt ”Jag fryser”. Och då tog hon en filt och virade runt sig och kröp ner i soffan. Därefter somnade hon och när hon sedan vaknade, cirka 1h senare, så hade hon feber. Vi håller tummar och tår för att vår lilla Stjärna slipper denna förkylning och att vår stora goa Stjärna bli av med det snarast.

I nuläget så håller jag på att förbereda inför Stjärna No.2’s dop. Tack vare Joakim är nu kyrka och lokal bokat. Så snart kommer inbjudningarna att skickas ut :) Jag minns hur roligt jag tyckte det var inför Stjärnans dop. Att dekorera och fixa. Den här gången är jag osäker på om jag har samma energi som då, men jag är allt bra sugen på att fixa lite ändå :)

Val- och kalasdags!

Tjenixen på er! Igår var det, som ni inte har missat, valdagen! Jag och Joakim röstade på förmiddagen. Hela familjen fick följa med, för Stjärnan skulle på kalas till en förskolekompis som hade sitt kalas precis intill vallokalen. Perfekt!

Stjärnan var supertaggad för kalas! Alltid roligt att få vara kalasfin och träffa kompisarna. Jag och lillstjärnan gick dock hem, så fick Joakim vara med på kalaset. Stjärnan blev dock blyg och hade blivit ledsen. Hon berättade för mig att hon ville gå hem till mig. Min lilla skrutta… Joakim hade tröstat henne och hon hade till slut blivit glad igen. Hon var väldigt glad när hon kom hem sen i alla fall.

På eftermiddagen kom kusinerna med familj från Askim på besök. Båda kusinerna fick hålla i lillstjärnan, vilket Stjärna tyckte var lite jobbigt tror jag (se minen på bilden ovan). Förståeligt, jobbigt att någon annan håller sin lillasyster :) Alltid lika mysigt att få träffas i alla fall och se våra barn vara så fina mot varandra och leka trots åldersskillnaden.

Mina Stjärnor

En hälsning från tvåbarnsfamiljen kommer här :) Stjärnan har nu börjat på förskolan och Joakim har börjat jobba. Det betyder att jag och lilla Stjärnan får lite tid ensamma här hemma om dagarna (tis-tor då det är förskola).

Jag och lilla Stjärnan har lärt känna varandra bra. Amningen flyter på bra tycker jag och hon går upp i vikt som hon ska. Lite svårt är det emellanåt för lilla Stjärnan att äta på grund av en förkylning hon fått. Oundvikligt när både hennes storasyster och pappa är snoriga. Det blir lite extra svårt för någon så liten att få ro med att äta och sova. Men snart är det bättre :)

Jag har hunnit med att få mjölkstockning. Det var verkligen ett helvete. Känslan var som att vakna upp med influensa; feber och helt matt i hela kroppen samt ont i brösten (ja, det blir sånt snack här nu, haha). Det enda som hjälpte mot det onda var MÅNGA varma duschar, Ipren, varma kläder och MYCKET amning. Mjölkstockningen försvann efter ett dygn ungefär, men usch vilket hemskt dygn. Ganska konstigt egentligen; när jag har fött barn har inte en endaste tår kommit (det gör ju rätt ont annars att föda barn ;) ), men när jag får mjölkstockning började jag gråta. Kanske är så för att det är en mer naturlig smärta att föda barn? :) Ett STORT tack till min goa kusin Ida (hon är barnmorska) som hjälpte mig igenom mjölkstockningen genom att ge tips ❤️

Mina Stjärnor

Annars är det jättemysigt med tillökning. Stjärnan är en stolt storasyster, hon vill gärna hålla lillasyster hela tiden. Vilket blir lite svårt när hon måste äta :)

Förisdags

Då var det dagen D, dagen som vår Stjärna började på stora avdelningen på förskolan. Allting gick SÅ bra. Det var Joakim som gick med henne till förskolan och lämningen hade gått jättebra!

När dem gick mot förskolan brast det helt för mig. Min lilla Stjärna blev plötsligt så stor. Så där satt jag i köket och grät, likt min mamma gjorde när jag och min syster tog bussen till skolan som små ❤️