Kategori: Stjärna No.2

Ja, än så länge är hon vår lilla ängel. Vår lilla stjärna. Hon kräver inte så himla mycket mer än kärlek. Kärlek i form av närhet, sömn och mat. Vad mer behövs? :) Som ni förstår så flyter livet på bra. Det märks att hösten har börjat smyga sig på. Det börjar bli mörkare och allt fler börjar faktiskt bli förkylda.

På tal om förkylning,… Stjärnan fick faktiskt feber nu i eftermiddags. Hon har varit relativt pigg hela dagen, men sen på eftermiddagen märkte jag att hon var trött. Då sa hon plötsligt ”Jag fryser”. Och då tog hon en filt och virade runt sig och kröp ner i soffan. Därefter somnade hon och när hon sedan vaknade, cirka 1h senare, så hade hon feber. Vi håller tummar och tår för att vår lilla Stjärna slipper denna förkylning och att vår stora goa Stjärna bli av med det snarast.

I nuläget så håller jag på att förbereda inför Stjärna No.2’s dop. Snart kommer inbjudningarna att skickas ut :) Jag minns hur roligt jag tyckte det var inför Stjärnans dop. Att dekorera och fixa. Den här gången är jag osäker på om jag har samma energi som då, men jag är allt bra sugen på att fixa lite ändå :)

En hälsning från tvåbarnsfamiljen kommer här :) Stjärnan har nu börjat på förskolan. Det betyder att jag och lilla Stjärnan får lite tid ensamma här hemma om dagarna (tis-tor då det är förskola).

Jag och lilla Stjärnan har lärt känna varandra bra. Amningen flyter på bra tycker jag och hon går upp i vikt som hon ska. Lite svårt är det emellanåt för lilla Stjärnan att äta på grund av en förkylning hon fått. Oundvikligt när hennes storasyster är snorig. Det blir lite extra svårt för någon så liten att få ro med att äta och sova. Men snart är det bättre :)

Jag har hunnit med att få mjölkstockning. Det var verkligen ett helvete. Känslan var som att vakna upp med influensa; feber och helt matt i hela kroppen samt ont i brösten (ja, det blir sånt snack här nu, haha). Det enda som hjälpte mot det onda var MÅNGA varma duschar, Ipren, varma kläder och MYCKET amning. Mjölkstockningen försvann efter ett dygn ungefär, men usch vilket hemskt dygn. Ganska konstigt egentligen; när jag har fött barn har inte en endaste tår kommit (det gör ju rätt ont annars att föda barn ;) ), men när jag får mjölkstockning började jag gråta. Kanske är så för att det är en mer naturlig smärta att föda barn? :) Ett STORT tack till min goa kusin Ida (hon är barnmorska) som hjälpte mig igenom mjölkstockningen genom att ge tips ❤️

Annars är det jättemysigt med tillökning. Stjärnan är en stolt storasyster, hon vill gärna hålla lillasyster hela tiden. Vilket blir lite svårt när hon måste äta :)