Idag tog vi farväl av älskade lilla Levi. Levi var min mormors sambo i nästan 13 år. Han har alltså varit med mig sedan jag var 11 år. Det var en väldigt fin och välplanerad begravning. Det var en jordbegravning. Joakim, pappa, morbror och min gammelmorbror var 4 stycken av 6 som bar Levis kista ut mot gravstenen. För att därefter sänka ner honom. Det blir så verkligen på något sätt, när man ser en människa begravas på det sättet. Mycket känslor.

Levi ställde alltid upp när vi behövde honom. Han skjutsade alltid mig och min syster om vi behövde det när inte mamma och pappa var hemma. ”Han var alltid med” som vi sa idag.

Levi drabbades av cancer. Och hade han inte fått denna hemska sjukdom så tror jag att han hade fått många år extra. Trots det att han var gammal så är det hemskt att se en människa förändras så drastiskt. Han kämpade in i det sista.

Man är livrädd för att leva, dödsrädd för att dö

Jag hoppas Levi har det fantastiskt bra nu. För det är han värd. Han var en av de snällaste människorna jag känt. Kommer att sakna honom mycket. ♥