Alltid en familj

Det har nu gått 3 år sedan jag fick vara med i ett projekt på Länsmuseet i Jönköping. Det var ”100 år av glömska”, där museet sökte kvinnor i länet som frivilligt ville dela med sig något av sina liv.

Projektet innefattade 3 träffar. Första träffen var mest en genomgång. Andra gången var framtagandet av berättelsen. Och tredje gången var skapandet/inspelningen av berättelsen.

Det var otroligt roligt och framförallt lärorikt, att dels få skriva men också att få läsa in texten helt själv, med sin egna röst. Det var en utmaning att sitta och läsa och samtidigt veta att det är någon som skall lyssna på ”MIN” röst.

I den stunden, då filmen skapades, var jag inte särskilt pepp på att se filmen. Det var liksom ett känsligt ämne, speciellt med tanke på att mina föräldrar skulle se filmen. Men jag vet idag att dem tycker filmen är fin. Jag ville ju faktiskt bara väl med den, få andra att lyssna och känna igen sig i min historia utifrån mitt perspektiv.

4 tankar kring ”Alltid en familj

  1. Josefin Lindenfalk

    Så fint skrivet, berättat och vilka härliga bilder ?
    Å tänk vad livet kan vända runt och tillbaka.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.